Självinsikt börjar med ärlighet

Det finns inga perfekta människor.

Och ändå lägger vi ofta massor av energi på att försöka framstå som om vi vore det.

Jag har börjat tänka tvärtom. Varför inte lägga korten på bordet?

Självinsikt handlar inte om att peka ut sina brister och slå sig själv i huvudet. Den handlar om att våga se sig själv som man är – med både ljusa och mörkare sidor – och förstå att det är där förändring faktiskt börjar.

För om jag inte vet vilka mönster jag bär på, hur ska jag då kunna göra något åt dem?

När vi förnekar eller förtrycker delar av oss själva försvinner de inte. Tvärtom. De tenderar att ta sig uttryck på andra sätt – i relationer, i stress, i irritation, i återkommande konflikter eller i den där känslan av att något skaver utan att vi riktigt vet varför.

Ett sätt att närma sig självinsikt kan vara genom olika modeller som hjälper oss att se våra invanda mönster.

Enneagrammet är ett sådant verktyg. Inte för att sätta en etikett på vem vi är, utan för att synliggöra de strategier vi lärt oss att använda för att känna oss trygga, älskade eller i kontroll.

Använt med nyfikenhet – och utan att låsa fast oss i en identitet – kan det hjälpa oss att upptäcka sådant som annars går på autopilot.

Självinsikt är att stanna upp och fråga sig:

• Hur brukar jag reagera när jag blir triggad?

• Vad längtar jag egentligen efter?

• Vad är viktigt för mig – på riktigt, inte bara i teorin?

• Vilka beteenden återkommer i mitt liv, och vad försöker de berätta för mig?

  
  

Det kräver mod.

För det är ofta enklare att skylla på omständigheter, andra människor eller tänka: ”sån är jag bara”.

Men i samma stund som jag blir medveten om mina egna mönster får jag också ett val. Och där sker något avgörande.

Att inse att jag har sidor jag behöver arbeta med betyder inte att jag är fel. Det betyder att jag är levande, lärande och i rörelse.

Självinsikt leder inte till perfektion – den leder till ansvar. Och ansvar är frihet.

För först när jag ser mig själv tydligt kan jag börja agera annorlunda.

Sätta gränser. Kommunicera tydligare. Välja relationer, sammanhang och riktning mer i linje med det som faktiskt betyder något för mig.

Självinsikt löser inte allt. Men den är ett steg framåt i livet.

Och kanske är det just det vi behöver påminna oss om:

Att utveckling inte handlar om att bli någon annan –utan om att bli mer sig själv, med öppna ögon.

Om du vill utforska detta vidare i ett tryggt sammanhang kan du läsa mer om individuell terapi här.