Vad är dramatriangeln? Om medberoende och längtan efter att bli vald

Vad är dramatriangeln och hur hänger den ihop med medberoende och våra relationer? Många av oss bär på en stark längtan efter att bli valda – av en partner, på jobbet eller i ett sammanhang. När den längtan kopplas till vår självkänsla kan vi lätt hamna i mönster som skapar smärta i både kärleksrelationer och arbetsrelationer.

Det finns en längtan i oss som är svår att komma undan.

Längtan efter att bli vald.

Vald av en partner.

Vald på jobbet.

Vald i ett sammanhang.

Att någon ska se oss och säga: “Jag vill ha dig.”

Och när det inte händer – då händer något i oss.

Kanske börjar vi anpassa oss.

Prestera mer.

Förklara oss.

Visa hur kompetenta, kärleksfulla eller lojala vi är.

Eller så gör vi tvärtom.

Blir avvisande.

Tänker: “Då behöver jag er inte.”

Båda reaktionerna handlar ofta om samma sak –

rädslan att inte vara tillräcklig.

Dramatriangeln och medberoende

– när vi försöker hantera smärtan

Inom psykologin talar man om dramatriangeln, en modell som utvecklades av Stephen Karpman. Den beskriver tre roller vi lätt hamnar i när vi känner oss sårade eller otrygga:

Offer – “Varför blir jag aldrig vald?”

Räddare/Hjälpare – “Om jag bara gör lite mer, ställer upp mer, förstår mer …”

Förövare – “Ni förtjänar mig ändå inte.”

I relationer kan det här visa sig som medberoende.

Vi räddar, anpassar oss, håller ihop, förklarar bort.

Vi försöker bli valda genom att bli oumbärliga.

I arbetslivet kan det se annorlunda ut –

men drivkraften är densamma.

Vi vill bli sedda, erkända, valda.

Medberoende och längtan efter att bli vald

Många som kämpar med medberoende bär på en djup övertygelse:

“Om jag bara är tillräckligt bra, då kommer jag bli vald.”

Så vi håller fast.

Vi väntar.

Vi förklarar bort.

Vi hoppas.

Men när vårt värde hänger på någon annans val står vi hela tiden på en inre perrong och väntar.

Och det är en tröttsam plats att leva från.

Vändpunkten: Att välja sig själv

För mig har den stora frågan blivit:

Väljer jag mig?

Väljer jag mitt värde även när någon annan inte gör det?

Väljer jag att stå kvar i det jag är, utan att anpassa mig för att passa in?

Väljer jag att utvecklas – inte för att bli godkänd, utan för att jag vill?

Att välja sig själv är inte att bli hård eller egoistisk.

Det är att sluta jaga bekräftelse som grund för sitt värde.

Det betyder att jag fortfarande kan längta efter att bli vald.

Men jag är inte längre beroende av det för att känna att jag duger.

Hur tar man sig ur dramatriangeln?

Att lämna dramatriangeln handlar inte om att bli perfekt.

Det handlar om att:

• Bli medveten om sina mönster

• Våga känna sorgen över att inte bli vald

• Sluta rädda andra för att bli behövd

• Sluta hota med avstånd för att skydda sig

När vi vågar möta den underliggande sorgen kan vi börja bygga en tryggare självkänsla.

Och paradoxalt nog är det ofta då relationer förändras.

Känner du igen dig?

Om du känner igen dig i att:

• Hamna i medberoende relationer

• Vänta på att någon ska välja dig

• Anpassa dig för att inte bli övergiven

• Eller pendla mellan att klamra dig fast och stöta bort

…då är du inte ensam.

Det här är djupt mänskliga mönster.

Och de går att förändra.

I samtalsterapi och parterapi arbetar vi ofta med just de här mönstren – självkänsla, anknytning, medberoende och hur vi hamnar i roller i våra relationer.

Du är varmt välkommen att höra av dig om du vill utforska det tillsammans.

Jag tar emot för samtalsterapi och parterapi i Sisjön.