Är det trygghet att aldrig bråka? Om känslor, undvikande och verklig inre trygghet.

Är det trygghet att aldrig bråka eller visa känslor?

“Trygga människor är stabila, lugna och dramafria.” 

Men betyder det att de inte känner starka känslor? 

Det jag ser ibland är att vi blandar ihop trygghet med frånvaro av känslor. En del beskriver till och med sitt förhållande som “jättetryggt” med motiveringen: 

“Vi bråkar aldrig.” 

Men är det trygghet att aldrig bråka? Är trygghet att aldrig visa ilska eller sorg? Är du trygg om du aldrig blir upprörd? 

Eller kan det vara så att du undviker starka känslor? Att du stänger av dem för att slippa obehag – hos dig själv eller hos andra? 

Trygghet handlar inte om att inte känna. Det handlar om att kunna känna – utan att tappa sig själv. 

När känslor stängs av 

När du stänger av dina känslor, sväljer klumpen i halsen och håller tyst för att ingen annan ska reagera – eller för att du själv inte ska behöva känna – kan det handla om ett otryggt beteendemönster. 

När du distanserar dig genom att gå därifrån, gå in i ett annat rum eller lämna platsen helt. När du rationaliserar bort dina behov genom att säga: 

“Det är inte så farligt.” “Jag klarar mig.” 

Du kanske upplevs som cool. Du kanske har fått höra att du är lugn. 

Men inom dig vet du att något annat egentligen var sant. Du ville något. Du kände något. 

Detta är inte trygghet. Det är otryggt undvikande. 

Inom psykologin kallas det ibland för ett otryggt undvikande anknytningsmönster – ett sätt att hantera känslor genom att stänga av, distansera sig eller rationalisera bort sina behov. 

Och det kan så lätt förväxlas med trygghet.

Vad innebär det att vara trygg? 

Har trygga personer känslor? Agerar de ut dem fullständigt? 

Om någon känner ilska – är det trygghet att slänga igen dörrar, kasta porslin, skrika och gapa? Att trycka ner någon, förminska, rada upp alla fel de gör och kalla dem odugliga? 

Nej. Det är inte heller trygghet. 

Men när vi jämför dessa ytterligheter börjar vi ofta värdera den ena som mer “rätt” än den andra. 

Antingen känslolös. Eller explosiv. 

Men trygghet är något helt annat. 

Hur hanterar en trygg person sina känslor? 

En trygg person noterar sina känslor. 

Hen är medveten om dem och kan säga till sig själv: 

“Nu märker jag att jag blev arg. Undrar vad det beror på? Vad var det som triggade mig?”

Istället för att reagera direkt kan personen be om en paus. Stanna upp. Känna efter vad som faktiskt hände inuti. 

En trygg person är nyfiken på sig själv. Hen dömer inte sig själv för sina känslor. Hen vet att det är mänskligt att bli triggad ibland.

Sedan kommer nästa steg: ansvar.

“Jag märkte att jag blev arg när du ljög om var du var. Egentligen blev jag ledsen. Jag kände mig besviken när du inte var ärlig.” 

Det är att äga sin upplevelse. 

En trygg person attackerar inte andra människor, djur eller föremål. Hen använder inte ilska som vapen. 

Istället undersöker hen vad känslan handlar om och kan be om hjälp för att få sina behov tillgodosedda. 

“Jag behöver ärlighet för att känna tillit.” 

Och om behovet konsekvent inte möts – då sätter personen gränser. 

Ibland innebär det att stanna och arbeta med relationen. Ibland innebär det att lämna den.

Trygghet är inte frånvaro av känslor 

Trygghet är inte frånvaro av konflikt. Det är närvaro av medvetenhet. 

Trygghet är inte att aldrig bli arg. Det är att kunna vara arg utan att skada. 

Trygghet är inte att stänga av. Det är att känna – utan att förlora sig själv.

Trygghet är förmågan att vara i sina känslor utan att förlora sig själv eller skada andra.  

Finns det människor som är 100 % trygga? 

Finns det personer som alltid är känsloreglerade? Som aldrig undviker sina känslor? Som aldrig reagerar för snabbt, för starkt eller för sårat? 

Nej. Det finns inte. 

Vi är alla människor. 

Och att vara människa innebär att ibland falla tillbaka i gamla mönster. 

Även den mest medvetna person kan bli triggad. Stänga av. Reagera för hårt. Säga något i affekt. 

Skillnaden ligger inte i att aldrig reagera otryggt. 

Skillnaden ligger i vad som händer sedan. 

En trygg person märker det. Tar ansvar. Reparerar. 

Och är villig att lära sig något om sig själv. 

Att sträva efter att bli “100 % trygg” kan i sig vara ett uttryck för otrygghet – en önskan att aldrig känna obehag, aldrig göra fel, aldrig bli ifrågasatt. 

Men trygghet handlar inte om perfektion. Den handlar om medvetenhet. 

Trygghet är inte att aldrig falla. Det är att kunna resa sig utan att skamma sig själv. 

Vill du utforska trygghet djupare? 

Trygghet smittar. När vi är i relation med någon som tillåter känslor utan att bli överväldigad av dem, blir det lättare för oss själva att känna och reglera. 

Vill du tryggt utforska dina känslor och behov är du varmt välkommen att arbeta tillsammans med mig.

Jag planerar framöver att starta en mindre grupp om inre trygghet och känsloreglering. Vill du få information när den öppnar är du varmt välkommen att höra av dig.   

Du kan anmäla intresse i mitt kontakt formulär som du hittar här.