Du är inte ett offer - du är på autopilot

Om hur invanda mönster formar våra liv utan att vi märker det

Många av oss lever som om livet bara händer oss, styrda av omständigheter, relationer och gamla erfarenheter. Men tänk om det inte handlar om att du är ett offer – utan om att du har levt på autopilot?

Tänk om omständigheter, andra människor, relationer, ekonomi eller tidigare erfarenheter styr hur livet blev – och hur det fortsätter att vara.

Som om vi sitter med i vårt eget liv, snarare än lever det.

Men tänk om den känslan inte är sanningen.

Tänk om den är något vi har lärt oss.

Det vi lär oss innan vi kan välja

Jag har länge varit intresserad av hur våra tidiga år formar oss. En tanke som fastnat hos mig kommer från Bruce Lipton, som beskriver hur barn under sina första år – ungefär upp till sju års ålder – tar in världen utan filter. (Läs mer om hans perspektiv här.)

Hjärnan befinner sig i ett tillstånd där vi inte ifrågasätter eller analyserar. Vi observerar, imiterar och memorerar.

Vi lär oss inte främst genom vad som sägs till oss, utan genom vad vi ser levas.

Programmeringar vi inte valt

Det betyder att vi tidigt lär oss:

• hur man hanterar motgångar

• hur man ser på ansvar

• om man har makt över sitt liv – eller inte

  
  

Om vi växer upp i en miljö där vuxna ofta känner sig maktlösa, fastnar i bitterhet eller skyller på yttre omständigheter, så tar vi in det som en sanning om livet.

Inte för att någon gjorde fel. Utan för att det var det som fanns.

På så sätt kan vi bli programmerade till att leva i en offerroll – långt innan vi ens vet att det finns andra sätt att leva.

Autopiloten i vuxenlivet

Det intressanta är att dessa programmeringar inte försvinner bara för att vi blir vuxna. Tvärtom. De blir ofta starkare, eftersom de körs på autopilot.

När vi lär oss att köra bil är vi extremt medvetna.

Nu kopplar jag.

Nu gasar jag.

Nu bromsar jag.

Men efter ett tag har kroppen lärt sig. Vi tänker inte längre på hur vi gör – vi bara gör det. Fötterna hamnar på pedalerna av sig själva. Händerna vet exakt hur ratten ska hållas.

På samma sätt lever många av oss våra liv.

Vi reagerar, väljer och agerar utan att stanna upp och fråga varför. Inte för att vi är omedvetna människor, utan för att mönstren har blivit en vana.

Vi har redan tryckt på gasen. Och nu rullar livet på.

Medvetenhet i livet är som att plötsligt märka ratten i sina händer igen. Att inse att man inte bara sitter med – utan faktiskt är den som styr.

När vanan styrde mitt hjärta

Jag ser det tydligt i mitt eget liv.

När något inte blev som jag hoppades – till exempel när det inte blev någon relation med en person jag var kär i – märkte jag hur snabbt jag föll in i ett gammalt mönster.

Ältandet tog över.

Vad gjorde jag fel? Vad sa jag? Vad borde jag ha gjort annorlunda?

Som om det redan var sant att felet låg hos mig.

Och där finns en djupare programmering. En vana jag burit länge: tanken att jag egentligen inte är värd att bli älskad.

Så istället för att se situationen för vad den var, började jag leta bevis för att jag inte dög. Som om det var min uppgift att analysera sönder mig själv tills det gjorde ont.

Det var inte självinsikt. Det var autopilot.

Ett gammalt program som kördes igen.

Men i samma stund som jag blev medveten om det, hände något annat.

Jag kunde stanna upp och se det för vad det var – en vana, inte en sanning.

Och då uppstod ett val.

Kanske var det inte så att jag gjorde något fel. Kanske var det så att den här personen inte kunde se mig, möta mig eller älska mig för den jag är.

Och om det är sant, då var det inte rätt för mig.

Att släppa taget blev plötsligt inte ett misslyckande, utan ett medvetet val.

Offer eller skapare

Att vara skapare av sitt liv betyder inte att vi förnekar smärta, sorg eller besvikelse. Det betyder inte att allt är lätt, positivt eller snabbt löst.

Det betyder att vi slutar ge bort all vår makt till omständigheterna.

Skillnaden mellan att leva som offer och att leva som skapare handlar inte om skuld.

Den handlar om medvetenhet.

När vi ser våra mönster – utan att döma dem – får vi ett litet mellanrum. Ett andetag. En möjlighet att välja annorlunda.

Du är inte trasig – du är programmerad

Det här perspektivet förändrar mycket för mig.

Inte för att det gör livet enklare, utan för att det gör det ärligare.

Vi är inte trasiga. Vi är inte misslyckade. Vi är inte svaga.

Vi är programmerade.

Och det som har programmerats in kan förändras genom medvetna val som upprepas, tills de blir nya vanor.

En inbjudan till dig

Lever du det liv du vill leva –eller lever du mest i reaktion på det som blev?

Var lägger du din energi idag:

på det som inte blev, eller på det du längtar efter att skapa?

Om de här frågorna väcker något i dig, och du vill ha stöd i att bli mer medveten om dina mönster, ta ansvar utan att skuldbelägga dig själv och börja skapa ditt liv mer medvetet –

så är du varmt välkommen att höra av dig till mig.